Knapegården, Onsala

ligger på Onsalahalvöns västsida med ägor och strandängar ut mot Öckerösund och med Knapaberget som ryggstöd och skydd mot kustens eviga västanvindar. I rät vinkel mot manbyggnaden ligger den stora rödmålade ladugården och bakom den en fem mindre uthus, alla med sina funktioner i den verksamhet med fåravel som idag bedrivs på gården under företagsnamnet ”Råö Lammgård”. I kamerala handlingar har gården alltid hetat Råö Säteri, men det folkliga gårdsnamnet har sedan länge varit Knapegården. De äldsta kända ägarna, sedan 14/1500-talet, var den danska släkten Krabbe. Efter försvenskningen av Halland kom gården genom giftermål i den svenska släkten Rosenskölds ägo. Under stora delar av 1600- och 1700-talet var säteriet pantsatt och driften sköttes av arrendatorer och panträttsinnehavare. År 1754 beslöt en av panträttsinnehavarna, skepparen Anders Svensson, att flytta från den gamla, och säkert förfallna, sätesgården och bygga en ny sådan strax söder om denna. Den kom att kallas ”Den främre gården”. Efter ett kort mellanspel, då gården ägdes av sjökaptenen Andreas Backman, köptes den år 1858 av lotsfördelningschefen Hans Adolf Natt och Dag. Den har alltsedan dess, med ett kort uppehåll på grund av en konkurs orsakad av den stora segelsjöfartskrisen i slutet av 1800-talet, förblivet i denna familjs ägo. De nuvarande ägarna är Sten Axel och Gulla Wenche Natt och Dag, som också initierade byggnadsminnesförklaringen år 1994.

I den gulmålade byggnadens mittparti finns fortfarande Anders Svenssons 1700-talshus bevarat. Dess planlösning är den traditionella framkammarstugan. Under senare delen av 1700-talet byggdes huset ut på längden med ytterligare rum vid gavlarna, det vill säga på traditionellt halländskt vis. År 1910 byggdes mot väster ut en liten vinkeldel, vilken utökades 1938, så att huset idag har en L-formad plan.

Sammantaget är kaptensgården Knapegården ”Där framme” en av de äldsta och mest välbevarade byggnaderna på Onsalahalvön. Planlösningen och rumsindelningen i den äldsta delen är i det närmaste intakt sedan uppförandet år 1754. Gården representerar också den för norra Halland typiska och länge livsviktiga kombinationen där jordbruk kompletterades med sjöfart och handel. Genom sin betydelsefulla historia och välbevarade mangårdsbyggnad kan gården betraktas som synnerligen märklig.